-Hur är din nya chef då, sa Beata och bet av tråden på den avslutade stickningen.
Hon höll stolt upp laptopstrumpan med lusemönster och granskade den kärleksfullt. 
-Kan du inte göra en sån åt mig också, sa Coco som följt hennes uppvisning. Men skippa lusemönstret. Gör något fräckt, glamour, du vet. 
-Min nya chef, sa Asta och tittade upp från herrtidningens leksakssida med handdatorer och tillbehör. Jo, bra tror jag. Han skjuter inte folk i alla fall. 
-Avskedar menar du, sa Beata nyktert och rotade i stickkorgen för att se om det fanns något i plast eller läder med nitar för Cocos räkning.
-Nej, sa Asta. Mördar folk menar jag. 
-Nog för att statens kaka är en laglös djungel, sa Coco och slickade sig om munnen, men äter sina barn levande gör den väl ändå inte. 
-Säg inte det, sa Asta. Det fria näringslivet verkar vara rena hälsoinstitutet i jämförelse. 
-Nu överdriver du som vanligt, sa Beata. Det råa vinstintressets röveri kan väl ändå inte vara bättre? 
-Du kanske har rätt, sa Coco. Kampen för kapitalet kanaliserar mordlusten. Testostoronhannarna får ut sina aggressioner.
-Undrar vad testostoronhonorna gör, sa Asta. 
-De ger sig på testostoronhannarna förstås, sa Coco. Men hur gör de i den kulturella sektorn menar du? Skjuter på varandra?
-Absolut, sa Asta, och skryter om det också. 
-Människan vantrivs i kulturen, sa Beata och la upp nya maskor till Cocos laptopstrumpa. Är det här ok?
Hon höll upp brandgula plastband och något som såg ut som begagnade kondomer.
-Råfräckt, sa Coco. Fläta in några ostronskal också så blir det perfekt. 
-Jag hörde talas om en man i kultursektorn som slaktade folk själsligen, sa Asta. Kom han in sur och arg en morgon så valde han ut ett offer och gav sig hän åt sina mordiska lustar, vilket vanligen slutade med att personen i fråga bröt ihop och gick hem. 
-Vad gör han nu, undrade Coco. Är han gift? 
-Nej, sa Asta, han är chef. 
-Konstigt att de alltid flyter uppåt, sa Beata. Fulla av skit och dåligt humör och ändå så avancerar de i alla lägen.
-Folk orkar inte stå emot, sa Asta. Känner du en enda normal människa som överlevt att vara chef?
-Bara om de har ett förflutet som yrkespolitiker, sa Beata, fast då räknas de knappast till normala.
-Jag skulle bli en fantastisk chef, sa Coco och tände en fet cigarr.
-Du ser, sa Beata och rös. 
-Tur att hon är arbetslös, sa Asta och begravde sig i herrtidningen.

Astas arkiv
 

copyright  hamnqvist