-Hur var det i Norge då, frågade Beata när Asta slängde in sin trunk i hallen. 
-Det var väl ok, sa Asta. Vackert och så. Mycket fjäll.
Asta dök ner i taxfree-kassen och lastade upp diverse kap.
-Cigarretter till dig, sa Asta och slängde upp en limpa Gauloise. Och svart Renault. 
-Fantastiskt, sa Coco. Det verkar vara ett bra ställe, Norge.
-Du skulle inte trivas där, sa Asta och tittade på när Coco hällde upp en rejäl konjak. Den där kostar dubbelt så mycket i Norge som här.
-Du skämtar, sa Coco och svepte den raskt utifall någon törstig norsk medborgare skulle komma störtande och ta den ifrån henne. 
-Cigarretter är nästan dubbelt så dyrt, fortsatte Asta.
-Förståndiga människor, sa Beata. Det trodde jag inte. 
-De har avgift på kolsyra, sa Asta. Ramlösa är dyrt i Norge. Och avgift på socker, och choklad, och så moms på det. 
-Man ska inte äta så mycket godis, sa Beata. Jag börjar tycka riktigt bra om det där lilla landet. Sunt förnuft har överlevt någostans tydligen. 
-Kycklingvingar kostar 95 kronor kilot, sa Asta stillsamt. 
Beata stirrade på henne. 
-95 kronor kilot för skinn och ben?
-Bensinen ligger på 11 kronor litern, bilar är dubbelt så dyra som i Sverige, de har längre sjukhusköer, tåg som inte går och nedskärningar i den offentliga budgeten, precis som här, sa Asta. Det är samma elände. Fast dyrare.
-Men all olja då, stammade Beata. De har massor av pengar.
-Läggs i någon fond för kommande generationer. Medan de som är små och går i skolan nu får vara utan. Norsk logik. 
-Så då stannar du hemma nu då, sa Coco.
-Nja, det vet jag inte, sa Asta och försvann ner i tax-freepåsen igen. 
-Vad har du hittat i Norge som är värt att åka tillbaka till, undrade Beata.
Asta försökte åla sig in på sitt rum, men Coco satte krokben för henne och landade med en mjuk duns och åttiofem yppiga kilo tvärs över henne.
-Vem är det? sa hon lent och grävde in naglarna i Astas revben. Säg nu.
-En gutt, pep Asta. Från Stavanger..
-Åhå, sa Coco. Från Oljebyn. Rik med andra ord. Klart godkänt. 
Hon reste sig och hjälpte upp en halvt ihjälklämd Asta. 
-Är han rik, undrade Beata diskret när Coco försvunnit med konjaksflaskan under armen. 
-Inte ett dugg, viskade Asta tillbaka, men du vet ju hur de är. Norrmän.
-Mmm, sa Beata och mindes Skagen. Fullständigt livsfarliga.


Astas arkiv

copyright  hamnqvist