-Har vi allting, sa Coco och tittade in i bagageluckan. 
-Vi har ficklampa, kontanter, Beatas specialdekokter och norsk brunost, sa Asta. Allt enligt listan. 
-Bra, sa Coco. Beata kör. 
-Ska det verkligen vara nödvändigt det, sa Beata. Jag hittar knappt till leden, än mindre i Frihamnen. 
-Jag kan dirigera dig, sa Coco lugnt.
-Tänk om polisen tar oss, klagade Beata. 
-Det vore la trevligt, sa Coco och fick något lystet i blicken. 
-Tänk om vi blir nerslagna av hamnbusar, sa Asta ängslig helt plötsligt. 
-Då slår vi tillbaka, sa Coco, och skickar onda ögat på dem. 
-Detta är inte lagligt, sa Beata. Detta är avancerad varusmuggling. 
-Tyst med dig, sa Coco. Ska man behöva muta dig också? Du piper ju som en missnöjd inköpschef på Stena Line. 
-Jag har aldrig tagit emot en muta i hela mitt liv, sa Beata upprört.
-Nej, men du har ätit upp några stycken, sa Coco. Och det smakade bra vad jag vill minnas. Nu åker vi. 
Göteborg lågt tomt och öde denna sena kvällstimme, och Frihamnen ruvade som ett övergivet gökbo på Hisingen. Asta såg mörka, hotfulla skuggor i varje korsning, och Beata körde ryckigt och nervöst. Coco satt lugn som en filbunke och sög på en tunn cigarill som hon hittat längst ner i det sinande förrådet. 
-Här är det, sa hon och pekade ner mot kajen. Längst ut låg en mörk skugga förtöjd. Det var en rostig skorv, ett handelsfartyg av okänd härkomst. Färgen flagade och landgången stod skev och krokig lutad mot relingen. 
-Vänta här, sa Coco och försvann som en skugga. Asta och Beata satt kvar i bilen och bet på naglarna och ryckte till vid varje ljud. Efter vad som kändes som en evighet hördes skratt på däck och några figurer kom nervinglande på kaj. Coco drog ut den stora kartongen i bakluckan och slängde in låda som det skramlade svagt om. På toppen landade en mindre låda. Efter en hel del prat och prassel och nya skrattsalvor tackade Coco för sig och satte sig i framsätet. 
-Du kan köra nu, sa hon till Beata som gjorde en rivstart, höll på att dra rakt ut i älven men ändrade sig och hittade ut på leden istället. 
Hemma i köket började Coco lasta ur lådorna. 
-Inte så dumt resultat av en ärlig, men kanske inte fullt så laglig, byteshandel eller hur, sa hon nöjt.
-Fantastiskt, mumlade Asta och tittade på med stora ögon. 
-Helgen är räddad, sa Beata vördnadsfullt och räknade burkarna med Sevruga-kaviar. 
-Just så ska en riktig jul firas, sa Coco och tände en Havana.


Astas arkiv

copyright  hamnqvist