-Äta kött är mord, sa Asta och slängde Cocos leverpastejsmörgås i slasken. 
-Ja, ja, sa Beata, det sa du förra året också när du hade sett den där filmen på tv. 
-Men sen när julen kom så var det någon som var ute och nallade köttbullar i kylen, sa Coco. 
-Några ynka köttbullar, sa Asta. Det är principen det handlar om. Djuren är lika mycket värda som vi. 
-Då kan de inte stå högt i kurs, sa Coco. 
-Jag bryr mig i alla fall, sa Asta. Jag är en medkännande varelse i en grym värld. 
-Det är din tur att laga middagen, sa Beata. Vad blir det? Morötter surprise?
Tre timmar senare stod Asta och malde kokta linser och svettades i solen som sken in från en gnistrande klar himmel. Några nyvakna flugor rätade på krokiga ben i fönstret. Snart surrade de framför näsan på Asta. Flugor. Hon stirrade förbittrat på dem och grep halvt omedvetet efter en gammal GT. Med en alkoliserad kändis som talade ut på första sidan gick hon till attack. 
Den första flugan försvann i ett raskt surr ut i rummet och kompisarna följde med. Men efter några minuter lugnade de ner sig och satte sig en efter en, spatserade på diskbänken, promenerade på spisen, tog en vandring upp och ner på spisfläkten. Asta följde dem som en ulv, och slog till. En fet vinterfluga låg platt och livlös på bänken. 
-Ha, sa Asta mörkt. Där fick du. 
Hon gick till anfall mot spisfläkten, daskade till spisen, bankade energiskt med tidningen på städskåpet och kastade sig handlöst i ett utfall mot köksbordet. Beata tittade in genom dörröppningen med stora ögon. Hon vände sig om och gjorde tecken åt Coco som kom med mascaraborsten i högsta hugg och stod med gapande mun inför Astas våldsamma krigföring. 
-Hallå där, ropade hon till slut. Det där är också liv.
-Flugor är också männskor, sa Beata. 
-Äsch, sa Asta, generad över att ha blivit tagen på bar gärning. De surrade i maten. Jag ville inte att ni skulle bli förgiftade av flugägg.
-Nähä, sa Beata, men du tänkte servera oss linsbiffar.
Asta tittade på den gråbruna röran som klibbade fast i skålen. 
-Förresten läste jag häromdagen att växter också har känslor, sa Beata. Och immunsystem. Man kan mörda morötter.
-Och de skriker, sa Coco.
-Det har var bättre än linsbiffar, erkände Asta några timmar senare och torkade bearnaisesås från näsan. 
-Coco kan det där med entrecote, sa Beata med en djup suck. 
-Mer chablis någon? sa Coco och fyllde sitt eget glas.



Astas arkiv

copyright  hamnqvist