-Tänk att det är så trevligt att komma några mil från Göteborg och vara utomlands, sa Asta lyriskt och andades in den pregnanta doften av fisk och salt och rutten tång. 
-Om man fick vara inomhus ja, sa Coco och svepte rävboan tätare om halsen. Det regnar och är kallt.
-Men det är halva nöjet med Skagen på hösten, sa Beata. Man går långa melankoliska promenader ut på Grenen och minns hur det var en varm kväll i maj och sen går man in på Bodilles och spiser smörrebröd. 
-Nostalgi och norrmän, sa Coco. Det är väl inget att stå efter. Tacka vet jag gemytliga danskar. 
-Norrmän är så trevliga, sa Asta och Beata i mun på varann. Helt oemotståndliga. Livsfarligt charmiga. Du skulle aldrig kunna stå emot.
-Tjafs, sa Coco. Jag vet de som skulle säga tvärtom. Opålitliga och samvetslösa.
-Passar dig som hand i handsken då, sa Beata ampert. 
-Jag föredrar att stå för de dåliga egenskaperna själv, sa Coco. Så vet jag var jag har dem. 
Vinden ven skoningslöst över Grenen och sanden piskade med nålvassa korn. När de äntligen kommit ända ut kastade de sig med lättnad över Sandormen som tuffade tillbaka. 
-Det var förfärligt, sa Coco och högg in på sina färska ostron. Jag trodde aldrig vi skulle överleva. 
-Friskt och sunt, sa Beata. Det är härligt med långpromenader på hösten. 
-Vad gör vi ikväll då, sa Coco. 
-Fregatten, sa Asta. Där var vi och drack gammeldansk, gutten och jag.
-Visvärdshuset, sa Beata bestämt. Bäst norrmän i hela Skagen.
-Det är inte säsong för norrmän, sa Coco. Det är höst och kallt och Skagens bästa irish coffee finns på Pakhuset. 
Sent nästa morgon vaknade de i ett rum på Sanct Laurentii vei.  
-God morgon, kvittrade Coco och kom indundrade i gårdagens festblåsa. Vilken man, vilken natt, jag är helt slut. 
De plirade på henne med sömndruckna ögon. Hon såg oförskämt pigg ut.
-Vem var den lycklige? frågade Beata syrligt. 
-Han heter Reidar, sa Coco. Konstigt namn men så var han från Molde också. Ligger inte det på Själland?
Beata stönade. Asta gömde sig under kudden. 
-En norrman, sa Beata. Du spenderade natten med en norrman. 
-Jag ska strypa honom, sa Coco vit i ansiktet. Han svor på att han var dansk. 
-Vad var det jag sa, var det sista Beata sa. På ett tag.

Astas arkiv

copyright  hamnqvist