-Upp och kvittra bara för att det är sommartid, fräste fanskapet under kudden. Aldrig i livet. 
-Men det är ju så fint med vår, försökte Asta och gned sömnsmulorna ur ögonvrån. Man måste ta vara på ljuset.
-Ta vara på ljuset? Fanskapet stack upp hornen över kuddkanten och spände sina pepparsvarta i Astas rödkantade. Vad är det för argument för att stjäla en timme mitt i värsta vårvintern?
-Stjäla och stjäla, sa Asta. Man bara omfördelar dygnet så vi kan njuta av att det blir längre dagar. 
-Har vi inte långa dagar så det räcker halva året, sa fanskapet och krafsade ihop en bekväm grop i kudden. Runt ekvatorn nöjer man sig med tolv timmar natt och tolv timmar dag. Det fungerar alldeles utmärkt.
-Vi kan gå upp tidigare och lägga oss senare, sa Asta och gäspade stort. Så hinner vi få mer dag. Eller nå´t.
-Sån´t trams, sa fanskapet. Jaga dagsljus i ett land som flödar över av det från mars och framåt så folk inte kan sova? I ett land där man odlar grönsaker i sol dygnet runt i nästan tre månader. Lider vi brist på ljus i det här landet?
Fanskapet spottade och fräste. 
-Och inget kaffe finns det heller. 
-Jo, men vi måste utnyttja kvällarna nu när vi suttit inne hela vintern, försökte Asta vända diskussionen. 
-Löjligt, sa fanskapet och vände på sig några varv. Vem vill ut och harva i snålblåst och snöslask i mars? Ta den där eländiga timmen och förläng lunchen på vinterhalvåret istället. Då folk behöver vara ute. Sommartid. En hjärndöd idé. 
-Jag tycker det är bra i alla fall, sa Asta. Även om det är lite tidigt att kliva upp klockan fem på morgonen. Eller sex, eller vad det nu blir. 
-Jättebra, sa fanskapet. Så hinner du titta på de oputsade fönstren i lugn och ro.
Asta ryckte till och undvek den grå rektangeln på väggen. 
-På vintern ser man inte eländet, sa fanskapet. Det är en lugn och fin tid. Mjukt vinterljus, milda och beslöjade dagar. Långa, sköna kvällar med goda böcker och tid för eftertanke och reflektion. Men det kan inte byråkraterna tåla. Tankeverksamheten kan frodas. Upproret födas. Så fort de har en rimlig chans börjar de fingra på tiden och tvinga upp oss i ottan och rubba våra cirklar och få oss ur balans. Ljusskygga element världen över, förenen eder!
-Det står en intressant annons här, sa Asta. Mörkläggningsgardiner till extrapris.
-Vi har redan vänner i kampen, vrålade fanskapet. 
-Men hur gör vi med tiden, undrade Asta. Alla andra går på sommartid. 
-Vi går på flextid, sa fanskapet. Ur led är tiden. Och jag ska vrida den rätt igen.
-Vi kanske ska ha lite kaffe i alla fall, sa Asta och försvann ut i köket.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist