Måndag den 7 december 1998
Julkalendern är oumbärlig
-Det är ingen ordning på världen längre, klagade
Beata. Jag får inte åka till Kuba för maken men själv
kan han försvinna på vildmarkssafari i tre veckor - för
att kunderna kräver det - och lämna mig ensam med disken och
skinkan och ett avlopp som har gett upp andan. Det är orättvist.
-Livet är hårt, sa Coco.
-Grymt, sa Asta.
-Det är inte ens någon ordning på adventskalendern
längre, gnölade Beata vidare. Var är änglarna och glittret?
Chokladen och de förtrollade kaninerna?
-Det är inte som förr, höll Coco med om. Vi lever i
en perverterad tro på den gamla goda tiden, då barn var barn
och så vidare. Strunt.
-Inga överraskningar, ingen magi, fortsatte Beata.
-Nej men så illa är det väl ändå inte, sa
Asta. Vi har ju i alla fall råd att köpa en adventskalender
nuförtiden.
-Åh, nej kom inte dragande med din miserabla barndom igen,
sa Coco och hällde upp av julkonjaken. Snart drar du den där
om skolådan och landsvägen också.
Astas tystnad var sårad.
-Men vad jag undrar är, sa Coco och sög på sin konjak.
Var är kalenderpojkarna?
-Kalenderpojkarna? Asta och Beata tittade på henne.
-Ja, ni vet de där som viker ut sig i kalendrar. Pinuppojkar.
-Jaha, kom det med tvekan från Asta och Beata.
-En för varje månad, sa Coco. Det vore något det.
-En vadå? sa Asta.
-Bringa, sa Coco. Med rutor på magen, häradsbetäckare,
biff, sådana där som inte är som du och jag. Comprende
signora?
-Såna som de på Kuba? sa Asta och klarnade i blicken.
-Just det, sa Coco. Nu trillade poletten ner i avgrunden.
-Nu förstår jag, utbrast Beata. Men ska du ha en om dagen
som kaninerna på Liseberg, eller en i månaden?
-Det räcker med en i månaden, sa Coco. Om det finns telefonnummer
till dem. Även om det skulle vara trevligt med kaniner också.
-Skitbra, sa Beata och rusade iväg.
Två dagar efter julafton sa Asta:
-Jag undrar var Coco håller hus?
-Hon är fullt upptagen med sin nya julklapp, sa Beata. Januari
ställde upp, han skulle hjälpa henne med momsredovisningen också.
-Säger du det, sa Asta. Så praktiskt.
-Jag undrar om det någonsin kommer en kalender med rörmokare,
sa Beata och tittade dystert ner i vasken där vattnet sakta steg upp
mot kanten.
-Jag hittade en med minröjare på rean, sa Asta. Kan det
vara nå´t?
-En sjunkbom skulle nog göra mer nytta, sa Beata.
-Glurp, sa avloppet.
Astas arkiv
1998
Astas arkiv
1999
Astas arkiv
2000
copyright hamnqvist |