-Jag blir galen, sa Coco och skvätte ut flera centiliter konjak.
-Man kan inte bli nå´t man redan är, mumlade Beata.
-Kan jag hjälpa dig med nå´t, sa Asta beskäftigt.
-Du håller dig borta härifrån, sa Coco med och blossade ilsket på en sur fimp som nästan slocknat i konjaken. Den här skiten fungerar inte.
-Vad är det för något, sa Beata som började bli nyfiken.
-Det här, sa Coco demonstrativt och pekade, är en så kallad persondator. Varför man har kallat den något så urbota korkat kan jag inte begripa.
-Det är för att vanliga personer skulle kunna begripa sig på dem, sa Asta.
-Och värst vad du är insatt då, fräste Coco och tände en ny fimp.
-Har du ont om pengar eftersom du återanvänder giftpinnarna, undrade Beata och rynkade på näsan.
-Klart jag har, sa Coco. Speciellt som jag har köpt den här så kallade persondatorn. Och till den hör ett så kallat modem.
Coco satte en lång nagel på en liten svart låda.
-Och det här så kallade modemet vill inte fungera med den här så kallade persondatorn.
-Har du anslutit den via rätt port, dristade sig Asta till att fråga.
Inte för att hon var så säker på vad en port var eller hur saker och
ting anslöt sig till varandra men hon tyckte det verkade vara en adekvat kommentar.
Coco glodde på henne och fortsatte.
-Och det här, mina kära söta väninnor, är ett så kallat internetpaket. Med hjälp av den här lilla disketten som ni ser här ska man kunna installera ett program i burken här, den grådassigaste teknikerdesignade absolut osensuellaste och asexuella pryl den gyllene informationsåldern hitintills frambringat
-Det är ju inte så konstigt att folk surfar på sexsajterna då, sa Beata lugnt och beskådade framstycket på den helyllekofta hon hade under tillverkning.
-Nej det har du rätt i, sa Coco och kom av sig något. Hmm, man kan skönja en affärsidé här.
-Det är redan en strippa i Los Angeles som har kommit på den.
-Glädjedödare, sa Coco. Men man skulle kunna hotta upp den utvändigt i alla fall. Lackera om den. Blå metallic med mycket flake, paljetter och så några små lampor som blinkar. I alla fall. Det här programmet på den här disketten gör ingenting i den här burken för att det här modemet ska kommunicera med omvärlden. Jag kommer inte åt min mail.
-Har du fått en mejladress, pep Asta. Gud så roligt Det har jag också.
-Jag kommer inte åt min mejl, fortsatte Coco med otäckt lugn, och kan inte se om Robert de Niro har svarat, och kommer jag inte
åt den inom fem minuter så blir jag galen.
Asta och Beata tittade på varandra. Beata tog upp sin mobil ur
stickkorgen.
-Nicke, det är nödläge. Ja, dator. Just det. Coco. Mmm, alldeles
riktigt. Kontaktannons på internet. Aha, precis så. Va´sa du? Robert de Niro. Ja, totalt sammanbrott.
-Vad sa han? undrade  Asta oroligt.
-Han kommer på torsdag, han hade inte tid innan dess.
-På torsdag? Men då …
-Just det, sa Beata krasst. Det är smällar man får ta.
Asta vågade knappt titta på Coco som satt och stirrade hätskt på den randiga skärmen.
-Ja, ja, sa Coco efter några minuter. Smällar man får ta. Jag
ringer till Thore Skogman istället.
-Lås dörrarna, sa Beata. Det är inte så långt till torsdag.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist