Asta satt och drömde om Kuba och tittade ut över den blånande nejd där snöflingorna hastade genom skymningen och hundarna fick firr i snögloppet och sprang skällande ut i Delsjöterrängen. 
-Dos gardenias para ti, gnolade hon för sig själv och försökte hitta en god anledning till anständigt arbete men kunde inte komma på något annat än lönen. 
-Inte för att den är så anständig förstås, sa hon till anslagstavlan. Men den håller en i alla fall innanför lagens råmärken. Och så var hon tillbaka till Gå. Hur skulle hon få tag på pengar till biljetten? En enkel till Havanna. Svindla Loket på behållningen av Bingolotto? Skrapa tipslotter? Sälja lilla bilen? 
-Ja, det är lika bra, tänkte hon barskt. Den bara läcker in och kostar pengar i reparationer. 
Hon var fast besluten i tio sekunder, sen slog blöthjärtat till. 
-Inte kan jag sälja lilla bilen. Min vän i störtregnen. Min trogna vapendragare i stridens hetta. Min bästa retsticka i rusningstrafiken. Nu med rattmuff och allting. 
Asta torkade försynt en tår i ögonvrån och lovade sig själv att aldrig mer tänka sådana råa tankar. 
-Förlåt lilla bil, sa hon ut i den grå skymningen. Då ringde telefonen. 
-Hej, sa Bosselusken. Du, ska din bil stå parkerad en och en halv meter framför alla andra? 
-Vad säger du? sa Asta.
-Jag skulle nog definiera det som att den är på rymmen.
-Du skojar, sa Asta matt och slet åt sig jacka och bilnycklar. Hon sprang genom hela långa huset och ut på den långa, långa vägen till parkeringen och där skymtade hon mycket riktigt lilla bilen  på väg ut ur sin parkeringsficka. 
-Hallå där, skrek Asta. Vad tror du att du håller på med? Rammar Volvobilar på egen hand?
-Vem? Jag? sa lilla bilen.
-Just du., röt Asta och kanade fram sista biten i det snorhala väglaget. 
-Äh, jag skulle bara sträcka på mig lite, sa lilla bilen svävande.
-Sträcka på dig? Driver du med mig? Asta frustade och det stod ett moln av rök omkring henne. 
-Det var en berguv där borta i trädet och jag skulle bara titta lite närmare på den, försökte lilla bilen. 
-Berguv, fnös Asta. Vi är inte på Linnégatan nu. Det här är Delsjön och här finns bara feta rådjur och polishästar. 
-Jag tänkte jag skulle köra fram så det blev bekvämare för dig att hoppa in, tog lilla bilen i med. 
-Vad är det du dillar om? Du brukar inte, och ska framförallt inte, hålla på att köra omkring ensam på parkeringen. 
Lilla bilen sneglade bredvid Asta och försökte se neutral ut. Asta vände sig långsamt om. Där, på andra sidan parkeringen, stod en Mark II. En äkta kommissarie-Morse-Mark II. 
-Släppte handbromsen när du såg den där snyggingen eller? sa Asta menande och petade lilla bilen i sidan. 
-Gjorde den väl inte heller, sa lilla bilen stelt. I samma ögonblick kom ägaren till Jaguaren släntrande över parkeringen. 
-Nice car, sa han och mönstrade Asta uppifrån och ner. Med ett brak dråsade Asta omkull bredvid lilla bilen. 
-Släppte handbromsen eller? pep lilla bilen förtjust.
-Håll näbben, sa Asta stelt och borstade av sig den värsta snön.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist