-Jag älskar hösten, sa Asta sammanbitet när paraplyet knycklade ihop sig i höstkulingen. Jag älskar verkligen hösten.
-Kan du inte hålla det där paraplyet lite mer mot vinden, sa fanskapet som kurade under Astas tjocka yllehalsduk. Mot regnet liksom. 
-Jag håller så gott jag kan, fräste Asta. Det är inte mitt fel att det aldrig öser ner som vanligt i den här stan. Att det regnar vertikalt som i andra länder. 
-Det är bättre än att det snöar, sa fanskapet. Då blir det så torrt och kallt. Och halt.
-Nej, här ska det regna horisontellt, fortsatte Asta utan att ta hänsyn till fanskapets inlägg. Från ena sidan till den andra. Underifrån och upp. 
-Alltid bäst att slå i underläge, sa fanskapet. Mest chans att träffa under bältet då.
-Du vill att jag ska lägga mig raklång i rännstenen då eller? surade Asta. 
-Kryp ner i en avloppsbrunn vet jag, svarade fanskapet. Sitt där och sura hela vintern om det känns bättre. 
-Men inte ens du kan väl hitta något positivt att säga om det här eviga skvalandet, sa Asta uppgivet.
-Håller lilla bilen ren, sa fanskapet. 
-Och fuktig, kontrade Asta. 
-Håller nere brottsligheten på allmän plats, fortsatte fanskapet oförtrutet. Minskar antalet våldtäkter i parker och buskage.
-Åk inte svarttaxi med andra ord, sa Asta. Där sitter de och trånar när det är blött i markerna.
-Håller små tanter inomhus så de inte blir väskryckta och kalla om fötterna.
-De blir inte hänryckta heller, och får inget syre på hela vintern. 
-Hösten är en underbar årstid, sa fanskapet och sniffade i sig lite råkall, fuktig Göteborgsatmosfär. Tänk på alla goda böcker man tar sig tid att läsa. Alla goda middagar som man tar sig tid att laga och äta med goda vänner. Långa, härliga eftermiddagar med en brasa tänd och ett litet, litet glas portvin innan middagen, och tända ljus, och rådjurssadel, och rostade kastanjer. Doftande apelsiner och kanel. Rökigt te i stora, stora muggar med mjölk, nybakade scones, hemgjord marmelad, efter långpromenaden i skogen. När man kommer in och är rosig och varm om kinderna.
-Det där är ingen beskrivning av hösten, sa Asta kallt. Det där är en reklamfilm för fiskbullar. 
-Nej,nej, nej, sa fanskapet. Fiskbullar, det är den där de är ute och promenerar med hunden vid havet, han och hon, i fiskartröjor och rejäla kängor,  hand i hand. Och så kastar de pinnar till hunden som springer ut i vattnet och kommer tillbaka och skakar av sig så det stänker ner dem och då skrattar de och kastar sig i armarna på varandra och han svingar runt henne, närbild hennes leende ansikte och hår som flyger, glänsande och vackert. Sen går de upp till den lilla stugan och värmer sig vid brasan och dricker ett litet, litet glas portvin innan middagen som är en burk fiskbullar i hummersås. Hunden slickar burken men det får man inte se i bild. 
-Åhå, sa Asta. Det trodde jag var reklam för hårbalsam. "När du tvättat håret en gång för mycket, använd ..." välj märke, det är samma smörja i dem i alla fall.
-Hårbalsam är samma story fast midsommar istället och så äter de jordgubbar och inte fiskbullar. 
-Hur ser vår reklamfilm ut då, undrade Asta och vek tillbaka paraplyet som vänt sig ut och in.
-Då sitter du i soffan med pitbulltofflorna på dig och presentfilten från företaget som du hade sånt sjå med för att du sprättade bort den stora feta logotypen. Softat ljus och du läser en god bok och äter praliner med vänsterhanden. Då kommer jag smygande med ett stort paket och du sätter dig upp, förväntansfull och glad, och öppnar paketet. I det är det en abdominizer - magtränare alltså för rutor på magen. Den är rosa med guldstjärnor på och du blir så lycklig - för nu förstår du att du kommer att kunna fånga en man när du får rutor på magen - så du kastar upp presentpappren i luften och sätter mig på en guldtallrik och gör mig till ditt hushelgon..
-Spikar upp dig på väggen? Som Coco gjorde med Beata? sa Asta och fick nästan en glimt i ögat trots regnet.
-Nu ska du inte vara rå bara för att det är lite fuktigt ute, sa fanskapet. Lugn och fin så ska du se att lågtrycket går över.
-Det var en upplyftande tanke i alla fall, sa Asta och plurrade i ett innanhav på trottoaren.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist