-Var är hon, vrålade Beata från vardagsrummet. 
-Ay ay candela, candela, utbrast Asta helt oförhappandes och försvann in i garderoben. 
Coco gick in i rummet. Beata låg i en hög på mattan och svor. 
-Vad händer? Har ni blivit alldeles galna? undrade Coco medan hon snörde av sig joggingskorna och torkade svetten ur ansiktet. 
-Den där människan, jag ska mala ner henne till köttmassa och tapetsera domkyrkan med henne, väste Beata och försökte ta sig upp på fötter. 
-Dos gardenias para ti, hördes det sorgesamt yla från garderoben. Några blusar singlade genom luften. 
-Ta det lugnt, sa Coco och blossade på en efterjoggingcigarrett. Hon askade eftertänksamt i Beatas stickkorg.
-Inte du också, skrek Beata och ramlade tillbaka på mattan. Sluta aska i min korg. Gör något, hjälp mig då!
-Röker Asta? sa Coco. Du skojar. Hon äter bara kravodlade morötter och oroar sig över cancer. 
-Nejdå, sa Beata med avsmak. Hon röker minsann. Köper hem sprit och har gjort av med en förmögenhet på nya kläder. Och nu är hon i din garderob och rekonstruerar lite glamour som hon uttrycker det.
-Säger du, sa Coco fascinerad. Är det karlar inblandade också?
-Jag tror det, sa Beata och snörpte på munnen. Säkert gifta också. Så typiskt Asta, neurotisk och nervös för allting och sen, puff bara, så är hon precis tvärtom. Hjälp mig upp då!
Coco sträckte fram en hand för att hjälpa Beata upp från vardagsrumsmattan när Asta svepte in i rummet med en tänd cigarrett i ett långt munstycke. Coco glömde handen i luften och tittade på den nya Asta som uppenbarade sig. 
-Cha, cha, cha, sjöng hon med eftertryck. Vad gillar ni den här dressen då? Kan jag ha den?
Hon svepte runt i en av Cocos guldlamétrasor, på höga klackar och med nyrakade ben.
-Du kan inte gå ut så där, röt Beata. Ta mig upp härifrån. 
-Ligger du kvar där än, sa Asta. Herregud, lite limbo klarar du väl av.
-Limbo? Coco började gapskratta. Har ni dansat limbo? Vad är detta? 
-Hon har varit på Rio Rio, muttrade Beata. Hon är som förbytt. Två kvällar på salsaklubb och nu ska hon åka till Cuba och göra karriär som nattklubbsångerska.
-Te quiero, te adoro, mi vida, ylade Asta med känsla och försvann in i garderoben igen. Coco hjälpte äntligen Beata upp på fötter och borstade av det värsta dammet. 
-När jag var  i hennes ålder, fräste Beata, så hade jag familj och karriär och betalade på min pensionsförsäkring. Hon, hon bara tänker på att ha roligt!
-Ja, och vad är det för fel på det då? Man har väl inte roligare än man gör sig, sa Coco och skalade av några lager träningskläder. 
-Hörde du inte vad jag sa? Beata var högröd i ansiktet. Hon ska åka till Cuba. Nattklubbssångerska. Hon, av alla människor. Vad ska det bli av henne? Havanna? Vet hon vad hon ger sig in på? Kan hon spanska? Nej, nej, nej, synd och förlustelse och att leva ut, leva ut!, det är det enda hon tänker på. 
-Jag förstår fortfarande inte problemet, sa Coco. Det låter ju underbart.
-Hon vägrar ta över min gubbe, tjöt Beata, och låta mig åka istället. Jag ska mörda henne!
-Ay, aay, aaay, kom det från Asta i garderoben.

Astas arkiv

copyright  hamnqvist