-Vi ska upp och relaxa, sa Asta och ruskade runt i kuddvaret på jakt efter fanskapet som sov som en stock och lät därefter. Som en tändstickssåg i lilleputtlandet ungefär. 
-Vaba? yrade fanskapet. Två horn stack upp i kudden och avslöjade var det höll till. Asta grep tag i svansen. 
-Vi ska upp och relaxa, sa hon en gång till, med eftertryck, och drog ut fanskapet som spjärnade emot av alla krafter. Löga oss till kropp och själ.
-Jag relaxar nu, sa fanskapet surt och försökte krypa tillbaka. 
-Vi har planerat med Beata i fyra månader att gå på det där flotta badet och relaxa och det är idag. Om jag inte vore så trött. Varför sa du inte åt mig att gå hem? 
-Jag sa åt dig att gå hem, sa fanskapet. Men då sa du att jag var en tråkmåns. 
-Du sa ingenting om att gå hem. Du satt ju i baren och fullkomligt badade i dry martini. Hur du blir så kompis med bartendrarna det begriper jag inte. 
-De tror att jag är deras delirium, sa fanskapet och krattade lite i den toviga pälsen. Du har rätt, det luktar definitivt gin. Men jag sa åt dig att gå hem. En gång i alla fall, när du dansade cancan i baren. 
-Det hörde jag inte, sa Asta och hittade ett par högklackade sandaletter i sängen. 
Det ringde på dörren. 
-Ånej, det där är Beata och nu kommer hon att bli skitsur för att jag är trött och utfestad när vi ska löga oss till kropp och själ. 
Asta gjorde ett hemmasnickrat korstecken och tryckte på porttelefonknappen. Det sprakade och brusade och så hördes dörren gå igen där nere på gatan. Efter ett tag rasslade hissen till och det ringde på dörren. 
-Har du en Alvedon, sa Beata och vacklade in genom dörren. 
-Kära hjärtanes, sa Asta av bara farten. Klart jag har en Alvedon. Jag ska ha själv också, vi kan dela på en om du vill.
-Ge hit två på en gång, sa Beata och kastade ner dem i strupen. Vatten, har du inget vatten?
Asta kastade sig på kranen och hällde upp ett glas åt henne. 
-Nu känns det bättre, sa Beata efter ett tag. Jag var ute en sväng efter jobbet igår, gick hem klockan nio som en städad människa och vaknade med jordens huvudvärk. Bakfull på  några öl, det är inte möjligt. 
-Cigarretterna, pep fanskapet som förskansat sig i Astas badrocksficka. 
-Du röker väl inte, sa Asta förvånat. Du som är så antirök och friskis och svettis och sund och stickar. 
-Händer väl nån gång då och då, sa Beata stramt. Ska vi gå och relaxa eller?
-Klart vi ska gå och relaxa, sa Asta. 
Några timmar senare vacklade Asta ut ur olivoljemassagerummet och svimmade i en loungestol av äkta jakaranda eller utrotningshotad teak, hon kunde inte avgöra riktigt vilket. Stolen var hård och stel för att man garanterat inte skulle somna i den. Asta väntade på att Beata skulle bli klar med ångjettångmassagebadet med extra Q10 för antirynkbehandling av hela kroppen eller vad det nu var som hon hade beställt efter mycket funderande och konsulterande och analyserande. 
-Det var det värt, sa Beata och svimmade i den andra stolen. Valuta för pengarna, det tycker jag om. 
-Jag känner mig mosig, sa Asta.
-Jag med, sa fanskapet. 
-Veklingar, fnös Beata. Nu kan vi välja på ansiktsgympa eller vattenbehandlingen eller ett dubbelt spinningpass eller taichistretchingyogaklass. 
-Vi går hem och relaxar, sa Asta.
-Gratis, sa fanskapet. 
 

Astas arkiv 1998


Astas arkiv 1999

Astas arkiv 2000

copyright  hamnqvist