-Herregud så du ser ut, sa Beata chockat. 
-Vadå ser ut, sa Coco och skakade på sitt nya lila hår. 
-Du ser inte klok ut, sa Beata och började hyperventilera. 
-Det är min nya stil, sa Coco och tände en majspipa som det pyrde obehagligt om. 
-Vad var det för fel på den gamla, undrade Asta.
-Man måste förnya sig lilla vän, sa Coco. Man måste flow with  the times, flyta med tiden alltså. Det är ute med glitter och glamour. Det var 70-talsretro. Nu är det 2000-tal som gäller.
-Men måste du se ut som en serieteckning för det, sa Beata som började hämta andan. Du ser ut som den där lille killen i Radiohead-videon.
-Har du sett en Radiohead-video, sa Coco. Tillåt mig att småle. Du som gillar Celine Dion.
-Det är jag som gillar Celine Dion, sa Asta modigt. Hon gillar Ricky Martin. Men jag tycker faktiskt om Nick Drake också. 
-Drake, fnös Coco. Kvasikulturell skit. 
-Jag tycker hon är mer lik Marilyn Manson, sa Asta till Beata för att ge igen. 
-Han är så läcker, sa Coco med beslöjad röst och började hosta våldsamt. 
-Fick rök i halsen, väste hon efter ett tag. 
-Vi hörde det, sa Beata kallt. Men tala om för oss vad det är för läckert med den här mössan som du envisas med att ha på dig. Ska det vara vackert med tomatrött och turkos till den där äckliga lila färgen du har i håret?
-Varför har du så konstiga glasögon, undrade Asta. Du ser ut som Nana Mouskouri.
-Och de där citrongula byxorna, ska de vara så korta och utsvängda? undrade Beata.
-Så mossiga ni är, suckade Coco uttröttad. Ni är tjugo år efter er tid. Surfar ni inte på Internet? Går ni inte på konstbiennaler? Lyssnar ni inte på Ketchup i P3? Jag skäms att känna er. 
-Jag skäms när jag ser dig, sa Beata och började demonstrativt sticka på sin helyllekofta. På det där viset får du aldrig tag i en karl. 
-Jag har slutat med sånt trams, sa Coco. Jag lever i celibat numera. 
-Du ljuger, sa Beata och la ner stickningen.
-Men Robban då? sa Asta. Du hade ju en date med Robert de Niro.
-Han var inte mannen för mig, sa Coco stillsamt och skickade ut en rökring i rymden. Han var burdus och otrevlig. Han ville bjuda mig på lyxkryssning till Bora Bora men jag kände att han bara var ute efter min kropp så jag tackade nej. Och det var då jag insåg att jag inte ville spela på min kvinnlighet så nu har jag slängt ut hela garderoben, tre sminkväskor och hundrafyrtiotre par skor. Till Myrorna alltihop. Nu är jag fri. 
-Var det före eller efter du ringde Thore Skogman?
-Efter förstås, sa Coco lugnt. Och vet ni vad? Han gillar min nya mullestil. Det är en man med integritet det. 
-Vad sa psykologen då? frågade Beata lika lugnt.
-Hon sa att det är ett naturligt led i individuationsprocessen att utforska sina identitetsgränser. Om några år, när jag kommer ur tonåren, kommer jag att förändras ännu mer. Jag ömsar psykiskt skinn.
-Om du har gått från Mae West-femme fatale till levande videoanimation så är jag inte säker på att jag vill veta vad som kommer härnäst, sa Beata.
-Åh, men det blir väl spännande, sa Asta och såg Godzilla framför sig. Hon kan bli en levande skräckfilm. Skräcködlan anfaller.
-Tyst med dig, sa Beata, det räcker gott som det är.
-Grrrowwwl, sa Coco och röken silade ur näsborrarna.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist