-Det är mörkt, sa Beata.

-Visst är det skönt, sa Asta.

-Det är hemskt.

-Inte så illa ändå, sa Coco. Man kan ha strumpor igen.

-Precis, sa Beata. Man kan inte gå barfota längre. Det är hemskt.

-Och man får vara inomhus.

-Instängd!

-Det blir ordning och reda igen, sa Asta. 

-Tråkiga rutiner och linser i lunchlådan. Beata kastade ut en kastrull som luktade bränt i trappuppgången.

-Linser är inte roliga på sommaren heller.

-Linser kan vara ok, sa Coco. Om man dränker dem i rödvin.

-Ännu en anledning att undvika dem, sa Beata.

-Men du som är så nyttig av dig, flexitarian och allting? Linser måste vara som gjorda för dig.

-Det finns gränser för nyttigheter.

-Tofu?

-Rödbetssmoothies.

-Kalla bondbönor, halvråa.

-Jag försökte leva på mungbönor och råris en gång, sa Beata. Fick ett makrobiotiskt ryck.

-Hu, sa Coco. Låter extremt nyttigt.

-Och tråkigt, mördande enformigt, smaklöst och tråkigt.

-Vad är det, sa Asta. Makrobiotisk? 

-En japansk diet, sa Beata. Man ska leva precis mellan yin och yang. Kött är extremt mycket yang och alkohol och socker mycket yin så grejen är att äta det som är i mitten.

-Och det är sån’t som inte smakar nå’t, som man inte kan berusa sig med eller grilla över öppen eld?

-Typ så. Botar cancer och skyddar mot strålning.

-Tar bort viljan att leva också verkar det som.

-Men misosoppa med wakamealger är gott, sa Asta, och nyttigt.

-Japansk mat kan vara bra. Är det inte på Okinawa de blir så gamla?

-Det är algerna, sa Beata.

-Och inte en lins så långt ögat kan se...

Arkiv

copyright  hamnqvist