| Juni 2019 Det som göms i snö -Frisk luft, sa Beata. Ut och njut av det härliga vädret. -Pollen, sa Coco. Getingar. -Getingarna är fina, sa Asta. Roliga att se på också. Speciellt när de äter vattenmelon. -Jag föredrar att äta min lunch med människor, sa Coco. -Nej, det är bara träligt, sa Asta. Djur är mycket trevligare. -D-vitamin, sa Beata med eftertryck. Vi får för lite av den varan här i Norden. Nu går vi. -Hur i herrans namn ska det gå till? Coco stirrade på henne och Asta kurade ihop över Tjernobyl. -Ta av sig kläder? Nu? I det här skicket? Coco halade upp mysdressen och exponerade två mjölkvita ben. -Du brukar väl inte bry dig, sa Beata. Trä in dem i ett par nätstrumpor så känns det bättre. -Och med den här muffinmagen? -Har du haft den länge? -Dök upp i julas, sa Coco. Jag har inte bjudit in den. -Du rör dig för lite, sa Beata. -Den kom när jag hade cyklat till jobbet varje dag hela hösten. -Du äter för mycket. -Bara strikt lågkolhydrat. -Du har hormoner. -Eller inga hormoner. -Jag vet, utropade Asta. Vildjams. -Nej, det är inget jams. Det är seriöst. Ett problem. Inte roligt. -Jag menar ju det, sa Asta. Vild jams är en rot. Den verkar helt ljuvlig. Inga sömnproblem, bättre muskulatur, farväl till depressioner. -Måste vara ett skämt, sa Coco. -Låter intressant, sa Beata. -Finns på nätet, sa Asta. -Och vad väntar du på? -Måste hitta en som är fraktfri, sa Asta och knappade vidare. copyright hamnqvist |