-Då var det dags då, sa Coco.
-Lagom till julafton som vanligt, sa Beata.
-Vad hade du på listan i år, undrade Coco.
-Glöggfest, stora vinterkonserten, en lyxspahelg, det var rätt späckat faktiskt. Och du?
-Årliga burleskfestivalen i New Orleans.
-Det är skit.
Det dundrade till i hallen.
-Här är jag, sa Asta.
-Äntligen, sa Beata.
Asta skalade av sig några lager ylle.
-Det var kö.
-Tror jag det, sa Coco.
-Är det inte det ena så är det andra, sa Asta.
Hon lassade upp en fullastad kasse på soffbordet.
-Men nu klarar vi oss över julhelgen i alla fall.
-Bra, sa Coco.
-Glass i stora lass.
-Sockerfri, undrade Beata.
-Rena hälsokosten. Xylitol.
-Clementiner, sa Coco. Det är bra. C-vitaminer.
-Ekologiska halstabletter. Sockerfria. Och nässprej.
-Utan konserveringsmedel?
-Och så hårdvaran. Alvedon, fyra kartonger för säkerhets skull.
-Vad har vi då, sa Beata. Mer än influensa?
-Definitivt luftrörskatarr, sa Asta. Det visslar i fyrstämt här.
-Bihålorna, sa Coco.
-Men ingen kräksjuka än då? Jag köpte extra tvål och handsprit.
-Gud förbjude, sa Coco. Då slår jag ihjäl någon.
-Jag är immun, sa Asta. Verkar det som.
-God jul då, sa Beata, om vi orkar.

Arkiv

÷copyright  hamnqvist