-Det här är vår nya cykel, sa Coco. Möt Strecket.
-Ingen tantcykel precis, sa Beata.
-Finns här några tanter?
-Den är snabb eller hur, sa Asta.
-Går som ett skållat troll, sa Coco. 
-Du måste ha hjälm, sa Beata. 
-Hatar hjälm, sa Coco. Jag fattar inte hur man kan göra någonting så fult. 
-Men den här är ju rolig, blå och gigantisk.
-Och inköpt på nätet. Går ju inte att ha i verkliga livet. 
-Så du måste köpa en ny?
-Vilken dag som helst.
-Sen fattas bara spandexbyxor och fartränder, sa Asta.
-Här fattas massor, sa Coco. Har ni googlat på cykeltillbehör?
-Finns det mycket? Beata lyste upp.
-Allt från Orla Kiely till svindyra sadelväskor i läder i engelsk design. Korgar. Tutor i form av krokodiler. Roliga sadelskydd. Regnskydd. Kylväskor. Pumpar, Och en massa fula hjälmar.
-Men du kan väl inte spöka ut den här cykeln med krokodiler och skojsigheter?
Coco tittade på den sparsmakade grå cykeln. 
-Nej, det får kanske bli en pakethållare. En svart.
-Och möjligtvis en stramt designad väska till det. Svart.
-Svart hjälm.
-Svart hjälm, precis. Och en minimalistisk ringklocka.
-Svart. 
-Sen är du redo att slå världen med häpnad. 
-Eller mig själv gul och blå.
-Akta dig för spårvagnsspåren, sa Asta.
-Och andra cyklister. Speciellt de med fartränder och aerodynamiska hjälmar.
-Men damerna i kappa på Skeppshult är också lömska.
-Det får bli tidiga söndagsturer till att börja med, sa Coco och klappade på Strecket.

Arkiv

÷copyright  hamnqvist