| Januari 2018
Valrossar och feliner -Man skulle ju kunna tro att katter är renliga djur, sa Coco och tittade på kräket. -De är djur, sa Beata. Vi får inte förmänskliga dem. -De vet precis vad de gör, sa Coco och tömde tofflan på sitt innehåll. -Hon mådde illa. -Hon var sur för att hon inte fick mat, sa Coco, och så gick det ut över mig. -Hon fick mat, sa Beata. -Hon fick torrfoder, sa Coco. Det är inte mat. -Men hon är tjock, sa Asta. Det är inte nyttigt. -Överdrivet, sa Coco. Hon är lite rund bara. -Katter kan få diabetes, sa Beata. -Och hjärtproblem, stroke, cancer, artros. -Hon är en frisk och pigg sibirisk katt i sina bästa år, sa Coco. -Hon är en överviktig fröken som börjar bli gammal, sa Beata. Dessutom har hon tandsten. -Och FORL, sa Asta. Feline odontoclastic resorptive lesions, det går ju knappt att uttala. -Det är ett mirakel att hon lyckats pressa i sig så mycket mat med så dåliga tänder. -Hon äter normalt, sa Coco. -Och så äter hon vaniljglass. Beata tittade strängt på Coco som satt i soffan med en skål och en sked. -Hon får smaka lite. -Bönchips också har jag sett, sa Asta. -På det hela taget äter ni för mycket, sa Beata. Båda två. -Jaha, så nu ska ni sätta mig på svältkur också? -Apropå det. Ska vi titta på den där filmen vi fick från flygturen i lufttrumman igår, sa Beata. -Ja! Kul, sa Asta. -Lagom, sa Coco. -Avslöjande med den där dräkten man fick ha på sig, sa Beata efter en stund. -Alla ser lite knubbiga ut, sa Asta. -Men jag ser ut som en valross, sa Coco. Hit med torrfodret.
÷copyright hamnqvist |